Vandrande tankar

Mellan våra barns fotbollsmatcher idag, föll jag i någon helgreflektion över mitt jobb, mitt servicearbete, mitt privatliv, och det nuvarande tillståndet i vårt land.  Massor att tänka på på en solig lördag eftermiddag. Det visade sig ge några användbara, om inte revolutionerande, insikter.

Det finns en röd tråd av svårigheter och upprepade hinder som poppar upp och som saktar ner saker, vilket gör livet mer utmanande. Detta tema verkar löpa längs alla aspekter av livet för närvarande. Och om jag verkligen anser det, för de senaste åren. Kanske mer. Några exempel?

Jag började ett nytt jobb för ett par år sedan. Och jag måste säga, att totalt sett är människor, företag och produkter riktigt bra. Jag är tacksam för möjligheten att arbeta med en så stor grupp av människor på ett företag med mycket på gång.

Som sagt, det har inte varit lätt att få upp farten på så många olika aspekter av det arbete jag gör. Det finns flera olika grupper jag interagerar med och påverkas av på daglig basis. Nya processer, nya system, nya krav, nya mål virvlar runt, kräver uppmärksamhet och kompetens. Det har varit mycket givande, men det har varit utmanande också.

I mitt servicearbete — jag tillhör Lions & vår grupp befinner sig i övergången av medlemskap och välgörenhetsaktiviteter. Gamla och nya intressen verkar kollidera mer, och vi kämpar för att hitta vår väg framåt. Vår klubb har funnits i nästan 50 år. Vi arbetar för att hålla programmen igång, och även försöker diversifiera verksamheten till en punkt. Det är en svår process.

Och så finns Sverige med dess utmaningar, och det nationella samtalet som verkar alltmer rotade i konflikter, ojämlikhet och stridigheter. När jag tänker på situationen, går det tillbaka mer än tjugo år, verkligen. Det verkar som om vi växer längre ifrån varandra i attityder och perspektiv med tiden, väggar till gemensamma framsteg går upp oändligt. Det är vänstern mot höger, och högern mot vänstern.

Det finns mer jag kunde lista från mina vandrade tankar i eftermiddag, men du förstår vad jag menar. Och med allt detta , hur håller man från att bli växande nervös, från att slänga upp händerna och kasta in handduken? Det är ganska enkelt, faktiskt.

Förvänta dig inte att några stora framsteg kommer att göras snabbt, att du kommer att nå den andra sidan och att det kommer att plötsligt bli lättare. När du känner att saker är utom kontroll, ta en stund (eller mer) för att stoppa den processen, dessa känslor. Ge dig själv tid att reflektera över de små sakerna och vad som finns framför dig just nu och om du känner dig så rörd, på den större världen omkring dig, och hur du kan hjälpa den givna situationen i nuet.

Det är helt bra att också se den stora bilden, långsiktiga planer, strategi, etc. Lika viktigt är dock att förstår vad som kan göras just nu, för att göra saker och ting bättre. Detta enkla tillvägagångssätt gäller när det kommer till arbete & hemmet, det gäller föräldraskap, det gäller äktenskap, det gäller för life.

Blir inte panikslagen.

Pausa, reflektera, luta dig tillbaka. Det kommer att bli bättre. Det kan vara bara lite, det kan vara mycket. Det är upp till dig att göra skillnad.